If you can't make it, fake it!

Jag har en bror som är 15 år. Typisk tonåring. Hade inte tagit på sig kläder eller ätit frukost trots att klockan var nästan halv ett på förmiddagen. Min mamma säger då till på skarpen att nu tar han på sig kläder, äter frukost och går ut 15 minuter så han får lite frisk luft. Hon tar naturligtvis upp detta med killen som klappade ihop för ett par veckor sedan av för mycket dataspelande (för det är det min bror helst vill göra, spela alltså). Jag går in på mitt rum och bläddrar i min tapetbok jag fått låna hem. Efter ett par minuter ropar en skrattande mamma på mig från vardagsrummet "kom hit ska du få se något". När jag kommer ut i vrdagsrummet och ser vad hon pekar på genom fönstret så börjr jag också skratta. Det är min bror som gått ut och bara ställt sig rakt upp och ner på vår parkering!!! Han gör inget utan bara står där. Ja, ja han är ju ute iaf sa vi och skrattade ännu mer. Till slut börjar han dock röra på sig (blev väl tråkigt) och tr sig en promenad upp till soptunnan och tillbaka. Men det var dagens skratt kan jag säga.

//T