If you can't make it, fake it!

Första gången var inatt för mig... Jag ringde 112 för första gången i mitt liv. Det spelar ingen roll hur många filmer man sett där de berättar hur det går till när man ringer. Man är lite nervös ändå...

Det hela började med att jag ryckte till och tyckte att det ringde på dörren. Men ibland drömmer man saker och tror fast man tror de är på riktigt. Så jag låg kvar och då ringde det igen. Kollade på klockan och den var 02.10. Hittar morgonrocken och går upp. Min första tanke var att det branni huset och att någon gick runt och väckte alla. Kollar i kikhålet men det är helt svart. Jag skulle ju aldrig få för mig att bara öppna dörren mitt i natten utan att veta vem det är så jag ropar helt sonika "vem är det?". Får inget svar men det låter som om någon står och snyftar/gnyr utanför dörren. Frågar igen och får då svar. Det visar sig att det är min 20-åriga granne. Öppnar dörren och det första hon säger är att hon inte kan andas. Shit pommes tänker jag. Tar fram en stol och sätter henne på den. Börjar fråga när det började (hon hade precis vaknat av det), om det hänt innan (ja, när hon är förkyld så kan det hända) och vad hon gjort åt det då (hon har fått kortison). Då sa jag att det är lika bra att vi ringer ambulansen.

Sagt och gjort. Tog upp telefonen och slog numret. Sa klart och tydligt vem jag var och vart jag bodde och att min granne NN satt i min hall med andningsbesvär. Och så skickade de ambulansen. Tyckte faktiskt att det tog lite lång tid för den att komma. Under tiden fick jag gå upp och låsa hennes lägenhet. Sedan när ambulansen kom gick jag upp och plockade ihop en liten väska med kläder, skor och jacka till henne (hon hade, ganska naturligt, bara pyjamas på sig när hon kom ner.)

Jag kan lugna alla med att det inte var något fysiskt fel på henne. De tog något test i hallen på henne och hon fick alldeles tillräckligt med syre. Så vem vet, det kanske var någon panikattack eller liknande. (Ni som hört om den här tjejen innan förstår säkert varför jag kan tro det...)
Hade lite svårt att somna om sen efter detta... Och nej Sanna, jag mötte inte ambulanspersonalen i morgonrock. Jag hade bytt om till mysdress.

Får se om NN ringer mig idag för att berätta hur det gick.

//Therese