Ganska så nedvärderande eller vad säger ni?

Idag var jag på gymmet och skulle prata ett par ord med en PT. Men han var lite upptagen. Av en journalist och fotograf. För så fort den där förlovningen tillkännagavs hade detta par rusat ut på stan och närmsta gym för att få några PT:s åsikt om det stundande bröllopet. För som PT:n sa till mig efteråt, han och Westling är ju verkligen så tighta... Och lever i samma verklighet... Det kändes som att de som valt att arbeta som PT är lite lägre stående varelser och nu när en av dem får gifta sig med en prinsessa får de klättra ett par steg upp på statusstegen. Eller är det bara jag som ser det så här?

Meningen med Facebook?

Ja, vi har ju alla syften med vårt användanden av Facebook. Mitt syfte är att kunna hålla koll på gamla bekantskaper och spana in deras foton och liv just nu (därför hatar jag detta med begränsade profiler trots att jag själv har det). En av mina vänner verkar dock ha ett annat syfte än jag har med sin Feja... Att i sin statusrad skriva hur mycket hon älskar/längtar efter/saknar/sportar med mm med sin "älskie". Jag som inte ens säger "puss" i telefonen skulle absolut inte kunna skriva såna saker på Fejan. Det är inte jag helt enkelt. Jag är en krass realist och sådana sysslar inte med offentligt sötsliskeri.
//T

Jag, en badmissbrukare?

Låg som sagt i badkaret förut och filosoferade och tänkte. Undrar om det är fler än jag som har såna problem med att välja vad jag ska ha i mitt badvatten? Det kan alltså ta 10 minuter av noggrant övervägande innan jag bestämt vad jag ska hälla i. Sen fortsatte jag tänka lite och kan det vara så att andra inte har riktigt lika många grejer att välja på som jag och därför gjort det lite lättare för sig? Är det måhända så att jag kanske är en missbrukare av badprodukter? Kan man ens vara det?

Här följer iaf en liten inventering av mitt badförråd: Jag har badsalt som glittrar eller skummar, olika flaskor som man ska skaka innan för att oljan ska blanda sig med något mjukgörande, jag har sådant som ska verka uppiggande och sådant som ska vara avslappnande. Jag har ett flertal olika sorter av badbrus både vad gäller färg, form, storlek och lukt samt ett flertal olika sorter badkulor. Sen har jag ju naturligtvis badankor (en som lyser och ändrar färg när den är i vattnet, kopierat Alva 1 år...) och lampor som man fäster under vattnet.

Så åter till frågan; är jag en badmissbrukare eller kan jag gå run i samhället som en vanlig (väldigt väldoftande) medborgare?
//T

Lätt att bli glad

Tänk att man kan känna ögonblick av lycka för att få hoppa i badkaret. Jag är lite smålycklig ganska ofta nu för tiden då med tanke på hur ofta jag badar. Men i lördags blev jag så glad så jag nästan började gråta. För en heliumballong. Stackars flicka tänker ni nu men om ni också hade velat ha en glansig heliumballong i 23 år så hade ni också nästan börjat gråta. J är bra han.. Hjärtformad är den också med tanke på vad det var för dag i lördags. Jag tar den med mig in i olika rum när jag förflyttar mig. Just nu sitter vi i vardagsrummet. Tror dock inte att ballongen får följa med till tvättstugan snart dock. Lite för stor förstörelserisk där...
//T


Bekräftad gnällkärring

Igår på vagnen hem så hände det. Jag bekräftade min status som gnällkärring. En kille sätter sig bredvid mig och ur hans hörlurar dunkar "musik" så att hela vagnen kunde höra. Jag tänkte "jag ger honom 3 hållplatser sen säger jag till". Jag tror jag gav honom fyra sen puttade jag lite diskret på honom (han hade ju tagit upp en bok också hur han nu kunde koncentrera sig på den..) och sa vänligt "kan du sänka lite?". Och det gjorde han! Kanske inte så mycket som jag hade velat (betyder stänga av helt) men ändå. Fast nu när jag tänker på det så kanske jag inte ska se det som gnällkärringsbeteende? Jag kanske ska se det som att jag vunnit ännu en fight i min kamp mot konflikträdslan. Att jag lätt skulle ha vunnit över denne lille tanige estettyp om konflikten gått över till handgemäng tycker jag inte har med saken att göra. Nä, konflikträdslan-Therese 2-4

Klart man hann bli lite orolig...

Men när jag läst hela texten så lugnade jag ner mig lite och sparar mina tårar ett par år till. Men redan nu vill jag säga; Det finns bara en Barnaby.

//T

Återupptäckt

Jag hade glömt av hur gott det är med knäckemacka med smör och citronpeppar på. Mmmmmm
//T

Vad har hänt?

Kommer ni ihåg Ljushitler som jag skrev om i adventstider? Ni fick säkert intrycket av att han är en arbetsskygg, sur gubbe som tar sig själv på för stort allvar. Det var ett helt korrekt intryck. Men nu undrar jag om det inte hänt något... Han har varit, vad heter det nu, snällare den senaste tiden. Kan detta bero på att jag bara kommer terrorisera hans domäner med min närvaro den här veckan ut? Han har kanske insett att han kommer sakna mig när jag byter kontor? Har han ramlat och slagit i huvudet och genomgått en personlighetsförändring? Eller har han kanske fått en tillsägelse i lönesamtalaet som var för ett tag sedan? (Tror på det sistnämnda) Oavsett så är jag iaf jätteglad för att jag utan något knorr fick låna tejp till en flyttlåda. Tro mig, det hade inte varit lika lätt för ett tag sedan...

//Therese

 

Lätt obehagligt... Och irriterande

Hade en ny "notification" (eller "händelse" på svenska) på fejan. Då står det "NN har just svarat på frågan "Tror du att Therese har haft en könssjukdom? " om dig". Vad är det liksom?! Känns som om de är inne och klampar på det lite för privata området med sådana frågor. Men det värsta är att jag inte kan få reda på vad NN svarade om jag inte accepterar den applikationen själv. (Och jag förstår att det är därför de ställer sådana frågor för att folk ska acceptera applikationen för att de är så nyfikna).


Mobiler

Tror jag kanske måste skaffa en ny mobil snart. Ibland knastrar det väldigt oroväckande när jag pratar i min fina röda Nokia. Har någon något tips för ny mobil? Eller så kanske jag ska starta en ny trend? Nu när allt blir mer eko och antikonsumtion och bla bla bla så kanske jag ska avskaffa den privata mobilen? Får jag någon med mig på det initiativet? Nä, trodde inte det heller...

//T

En fjäder i halsen?

Fryser på kontoret idag. Sitter mitt "nya" kontor. Har inte flyttat hit på riktigt ännu men jag är lite rädd för om det altid kommer vara så här kallt här också? Hmm återstår att se.

Nu behöver jag lite sjukvårdshjälp av er: två nätter på raken har jag vaknat av att jag hostar. Det känns som om det flugit in någon liten fjäder och satt sig i svaljet/halsen precis där vänster näsborre liksom rinner ut i halsen. Förstår ni vad jag menar? Jag hostar och hostar och sväljer och sväljer men det vill inte försvinna. Sen tvingar jag mig själv att sluta hosta och sen somnar jag om. Vad kan det vara? Jag tar gärna emot sällsynta och livsfarliga förslag (kanske måste till Dr House, man vet aldrig om man kan ha sån tur) såväl som de mer troliga och ofarliga.

//T

Bara så ni vet

Ja jag vet. "It takes two to tango". Men ibland är faktiskt den ena lite bättre på att dansa. Så det så.

//T

Öppet brev till nobelpersonerna i Norge

Kära nobelpersoner som utser pristageren till Nobels fredspris. I år tycker jag att ni ska göra en generell utnämning. de som jag tycker ska ha priset är en grupp människor som oftast ser till att problemen löses snabbt. De är oerhört flexibla och måste besitta en stor kunskap inom sitt område för att kunna hjälpa. De jag pratar om är IT-supporten. Om inte IT-support hade funnits så tror jag vi hade sett en helt ny typ av krig och otäckheter. Nämligen kontorskrigen. Vanligtvis normala, sansade människor blir helt dänga i knoppen när datorn inte fungerar och fredsmäklarna i denna situation heter IT-support.

Ja, jag vet att det ofast görs narr av dem men vilka människor kan med samma lugn och med en dåres envishet lyckas upprepa "har du prövat att starta om datorn?" femtielva gånger om dagen? Om inte de människorna blir helt galna och startar krig så vet jag inte vilka som är berättigade till att göra det.

Eller ta det här exemplet som är hämtat från verkligheten. Jag känner en tjej, vi kan kalla henne Esereht, som bara skulle luta sig lite över tangentbordet och för att nå ett papper. Till sin förskräckelse inser hon att hon kommit åt någon knapp (troligtvis någon med ett F på) och allt på skärmen blir skitstort! Menyraden försvann dessutom och dök bara upp om man flyttade pekaren dit där menyraden brukade hålla hus. Pga vissa ibland icke arbetsrelaterade mail som kan dyka upp från bla Norge så vill hon inte ha det så här förstorat så att kollegor kan läsa utan att behöva vara inne i rummet. Hon vet också att ingen kommer vinna på att hon själv provar att trycka på alla knappar med ett F på (12 stycken). Så hon ringer helt enkelt sin personlige (hon har utsett honom själv. Han ångrar nog att han gett henne sitt nummer) IT-support på företaget. Den helt fantastiske IT-supporten behöver ca 25 sekunder på sig (det är så lång tid det tar för honom att logga in på datorn för han blev störd på kafferasten) och berätta för min vän att det är knappen F11 som hon kommit åt. Problemet löst och Esereht känner sig inte lika panikslagen och vild i sinnet  längre.

Er ödmjukaste
T

PS Jag förväntar mig en inbjudan till middagen DS

Gäsp

Är så himla trött idag. Imorse kändes det som om jag var full. Lullade runt och hade inte riktigt motoriken under kontroll. Lite av den känslan är fortfarande kvar då jag får sitta och försöka komma på vilka ord det är jag ska skriva. Det tar att åka ToR till Stockholm bara över dagen, gå upp kring femsnåret på morgonen med bara 4,5 timmars sömn för man var klarvaken när man skulle somna. Sitta i ett möte där man dessutom ska lära sig saker (vill ni ha CV-granskning hör av er) och sedan går brandlarmet (Ett tillbud har inträffat. Gå mot närmaste nödutgång) för att några borrkillar borrat lite fel i taket. Traskar ut i regnet och sen in igen efter 10 minuter. Springa till tåget, hinna fixa en banan och Ramlösa. Inte sova på tåget för att förra natten inte ska upprepas. Råka ut för att tåget får strömavbrott och en lokförare som glatt meddelar "nu får vi se hur långt vi rullar". Bli glad över att strömavbrottet var kort, börjar spela spel på mobilen. Hinna komma till bana 93 (!!!) innan tåget är framme. Likt en zombie gå mot spårvagnen, hoppa på, gå en stund till och sedan hemma. Väl hemma slå in lite paket, betala lite räkningar och föra över pengar.

Inte undra på att jag är trött idag!

Den onda fåfängan

Hittade en kjol i garderoben. Haft den ett par år men jag tycker den är så fin. Lila och liksom luddig. Trodde aldrig att jag skulle komma i den nu men jag testade. Och vet ni vad! Den satt jättebra. Så den har jag på mig idag på jobbet. Det såg snyggare ut när jag kom (även om jag satt på den fel och var tvungen att snurra lite på den..). För nu har jag fått dra upp strumpbyxkanten över kjolens linning och sedan dragit upp kjolen över rumpan när jag sitter på skrivbordsstolen. FÖR KJOLEN KLIAR NÅGOT SÅ FRUKTANSVÄRT!!! Sent ska syndaren vakna, fåfänga är en dödssynd etc etc med fler lämpliga ordspråk..

Ibland finns inga svar

Jag har lyxtoapapper hemma nu. Det råkade vara på extrapris i affären när jag var och handlade så tro inte att jag brukar ha det. Eldorados duger fint. Men nu har jag iaf lyxtoapapper av märket Edet och med fina små  blommor på. Men nu har jag märkt en sak till. Det luktar! Så jag kollade på paketen. Det är kamomilllotion i pappret! Som alltså gör att pappret blir parfymerat. Nu till frågan: VARFÖR? Det luktar inte så mycket att badrummet fylls av vällukt. Och förmodligen inte såpass mycket att det börjar lukta kamomill där man använder det heller.. Så återigen, VARFÖR? Om någon har svaret så snälla berätta.

//T

Yeah baby yeah!

Klart! Vi ska till Koh Samui! Fatta att jag kommer att få bada och vara på ett ställe som ser ut så här?! Och att vi åker om bara 1,5 månad!!! Inte utan att man börjar känna sig lite stressad som Lena (aka Suzanne Reuter) säger i Svensson Svensson.






När det omöjliga händer

Igår lyckades jag bränna fast mat i en teflonform. Ska inte det vara omöjligt? Ja, ja om ni också råkar göra det en gång så har jag ett tips. Låt den stå i vatten ett par timmar sen är det bara att skrubba som attan.
//T

Det spökar

På riktigt eller kanske bara i min hjärna men inatt var det läskigt som attan! Jag sov själv i lägenheten för första gången. Eller iaf trodde jag det. För ett tag var jag övertygad om att det låg någon bredvid mig och andades. Det var så verkligt att jag rös till i sömnen. Vet att hjärnan tänkte att "Har J kommit hit mitt i natten från Värmland?. Känns ganska osannolikt eller? Han som är så trött skulle ju aldrig åka 26 mil mitt i natten."

Jag vågade öppna ögonen ett tag och såg då att det var ju helt platt i andra sänghalvan så det låg ingen där (om det inte var en väldigt smal en..) Men det var läskigt för känslan av att det låg någon där var jättestark och jag hörde andetagen. Fast jag kände mig ändå inte rädd konstigt nog. Det var nog ett snällt spöke.

Egentligen tror jag inte själv att det var spöken hos mig utan att jag haft hörvillor (synvilla fast för öronen) och kanske trott att min egna andning var någon annans. Men erkänn att spökhistorien är roligare?

//T


Musik

Jag är absolut ingen musiknörd eller kan särskilt mycket om musik. Jag är den typen som irriterar alla andra med kommentarer som "men du vet, den där låten med hon den där du vet". Men under 2008 tänkte jag att det skulle bli lite ändring på detta. Det funkar inte längre att bara kunna alla låttexter men inga artister. Men en sak vill jag ändå säga. Musikåret 2008 var väldigt bra! Bäst var Veronica Maggio och Håkan Hellström kom två men sen är det ju en hel radda med massa andra bra låtar och artister, The Killers, Adam Tensta, Little Jackie mfl. Får nog sätta J på att fixa de låtarna jag vill ha men inte har ännu så att jag kan ladda Ipoden inför vår (förhoppningsvis) härliga semester om 1,5 månad ungefär. Det var allt.
//T

Tidigare inlägg