If you can't make it, fake it!

Igår på vagnen hem så hände det. Jag bekräftade min status som gnällkärring. En kille sätter sig bredvid mig och ur hans hörlurar dunkar "musik" så att hela vagnen kunde höra. Jag tänkte "jag ger honom 3 hållplatser sen säger jag till". Jag tror jag gav honom fyra sen puttade jag lite diskret på honom (han hade ju tagit upp en bok också hur han nu kunde koncentrera sig på den..) och sa vänligt "kan du sänka lite?". Och det gjorde han! Kanske inte så mycket som jag hade velat (betyder stänga av helt) men ändå. Fast nu när jag tänker på det så kanske jag inte ska se det som gnällkärringsbeteende? Jag kanske ska se det som att jag vunnit ännu en fight i min kamp mot konflikträdslan. Att jag lätt skulle ha vunnit över denne lille tanige estettyp om konflikten gått över till handgemäng tycker jag inte har med saken att göra. Nä, konflikträdslan-Therese 2-4