If you can't make it, fake it!

Jag blir så trött.. Var ute på en mysig promenad i strålande solsken med lånad golden retriver, gick prydligt och fint på vänster sida på en gångväg när en gammal gubbe på gammal cykel, rak i ryggen och med cykelhjälm på knoppen dyker upp en bit framför mig. Vi måste således mötas. Gubben, som kommer mot mig cyklar på höger sida från sitt håll sett,  vägrar byta sida och det blir jag som får byta till höger sida av vägen (från mitt håll sett). Detta gjorde mig dock ingenting, solen sken och jag var på mycket trevligt humör. Men helt plötsligt stannar gubben och börjar halvt skälla på mig att jag minsann går på fel sida av vägen och undar vad jag tänker på när jag utsätter honom för en sådan fara?

Jag säger till honom att jag trodde man skulle gå på vänster sida av vägen men det har gubben redan tagit reda på, det gäller bara på bilvägar minsann! Jag log mot honom och sa att det var hemskt bra att han påpekade detta och att jag var hemskt ledsen för mitt korkade beteende och gick sedan vidare. En surgubbe skulle inte få förstöra min dag! Men jag undrar ändå, varför är det så att vissa människor har ett behov av att uppfostra sina medmänniskor, tror dom verkligen att det gör någon skillnad att skälla på en enda människa och framför allt, tror dom att man lyssnar på dom när de skäller? Sätt in en insändare om det är så jobbigt surgubbe! Eller skaffa ett liv..
//Marie