If you can't make it, fake it!

Jag har aldrig haft tandläkarskräck. Tills igår..Jag har haft ont i en uppväxande visdomstand cirka en och en halv vecka. Inte sådär jätteont men väldigt obehagligt och irriterande. Igår uppsökte jag därför folktandvården. Först fick en tandhygenist titta på tanden och hon konstaterar att visdomstanden har liksom som en "ficka" med bakterier som gjort att tanden fått en inflammation. Hon tycker inte att jag ska ta bort visdomstanden eftersom den ser ut att växa hyfsat bra, förutom att det är lite trångt. I alla fall, bakterierna skulle dödas med antibakteriellt medel. En spruta med en hel del vätska som sprutas rakt in i det inflammerade tandköttet. Det sved och gjorde så ont så ögonen tårades och jag kunde bara inte hejda gråten. Där satt jag och grät i tandläkarstolen som en barnrumpa medan tandhygenisten hämtade tandläkaren eftersom jag hade så himla ont.  Tandläkaren kommer och säger några tröstande ord i form av:
- ont ska ont fördrivas!
Tandläkaren tycker att vi ska avvakta ett par dagar för att se om det onda försvinner och jag fick åka hem. Väl hemma proppade jag i mig 2 stycken 400 gram ipren och gick och lade mig och sov. När jag vaknade efter några timmar fick jag till min stora fasa  syn på mig själv i spegeln. Jag ser precis ut som Lina i Emil i Lönneberga, ni vet när Emil ska dra ut en tand på henne för hon har sådan tandvärk! Kinden där den onda tanden sitter är svullen som en ballong och jag ser faktiskt inte riktigt klok ut! Hoppades innerligt att det skulle gå över fort men när jag vaknade imorse ser det fortfarande likadant ut. Jag kan inte visa mig ute! Har egentligen massor att göra idag men jag tänker ställa in allt, dessutom är jag megaförkyld.. Så, Kd Chicks, om jag inte kommer till morgondagens vännerkväll så vet ni varför..
//Marie