Pratar för sig själv
Jag har en liten (o)vana.. När jag är ute och går själv eller liknande så spelar jag upp samtal i huvudet. Om jag skulle vilja säga en person ett par väl valda ord så kan jag gå och träna i huvudet vad jag skulle säga. Oftast så rör jag läpparna lite också och typ mumlar. Jag är alltså en "prata-för-sig-självare". Sen att jag nästan aldrig säger de sakerna jag tränat på är en annan sak. Om man exvis är irriterad på en jobbarkompis så kan man ju inte riktigt säga allt det man vill. Typ "du är den mest osympatiska och socialt inkompetenta personen jag träffat. Ingen gillar dig och du märker det inte ens. Du är lika smidigt som en fyrkantig kloss som förösker pressa sig igenom ett runt hål". Men jag skulle ju aldrig säga det högt! Men när jag cyklar till tåget då kan jag mumla det för mig själv!
Någon mer än jag som lider/njuter av denna åkomma?
//Therese
Ja men absolut!
Ibland struntar jag dessutom att folk kanske hör mig.. ofta kommer jg dock på mig då o skäms lite halvt..
Är jag ensam hemma, så pratar jag jag med mig själv alldeles för ofta, för mycket, för högt.. Och tränar på samtal som aldrig kommer utspela sig o fnissar lite..
haha, det är inte lätt...
Precis, alltid samtal som aldrig kommer utspela sig. Men man känner sig ändå lättad efteråt för att man faktiskt på ett sätt haft de där samtalen.
jaaaaaaa! Tack Therese! Känns skönt att höra att det finns fler som jag! Började känna mig som ett superfreak:) Nu tycker jag att alla vi "mumlare" tar oss i kragen och börjar tala ur skägget... Eller vad säger ni?
... sluta tala ur skägget menar jag naturligtvis haha...
njae, händer inte så ofta. För det mesta håller sig konversationerna (som absolut förekommer!) i mitt huvud. När jag nån gång råkar säga det högt, hoppar jag till av rädsla för mig själv och tittar oroligt runt mig för att se om nån kan ha hört mig!
njae, händer inte så ofta. För det mesta håller sig konversationerna (som absolut förekommer!) i mitt huvud. När jag nån gång råkar säga det högt, hoppar jag till av rädsla för mig själv och tittar oroligt runt mig för att se om nån kan ha hört mig!
Malin: vi kan ju göra om vännerträffarna! Vi kör så att alla får lov att ha ett "samtal" och så får någon av oss andra låtsas vara motparten som man vill säga allt till!! Jag föreslår detta när det är vännerpremiär!
Josse: kom igen nu... Lite rör du väl på läpparna? Om inte så är du väldigt duktig på att prata i huvudet :-)
ha ha Therese, det du beskriver låter skrämmande likt gestalt-terapi... fast det kanske är det vi behöver... så jag röstar för det förslaget på vännerkvällarna!