If you can't make it, fake it!

Varför blir jag så gnällig och sur så fort jag är lite stressad? Jag måste liksom ha någon att bli lite kinkig på. Jag behöver få fräsa och småmuttra. Stackars J fick bli vittne till min stress imorse. Han hde bett mig igår att verkligen få upp honom också så tidigt som jag brukar gå upp. Sa till honom några gånger och fick bara några "mmmm" till svar. Sen när jag börjar muttra lite för att tiden bara försvinner och jag hittar inte fotbollsstrumporna och säger till honom "att nu tänker jag inte säga till dig en gång till. Du bad mig få upp dig igår men det här är sista gången jag säger till" så hör han mitt sura tonfall och studsar upp ur sängen! Så där fick jag utlopp för min sura röst och J kom upp i tid!  

Förresten om någon går förbi tågstationen och ser en röd cykel med cykelkorg ligga vält nästan precis där cykelställen börjar efter rödljuset och denna någon ställer upp cykeln så får den en guldstjärna i kanten.

Dagens "jag får ingen tvättid" eller något sånt: idag är det tredje dagen på rad som en tjej här på jobbet har SAMMA kläder på sig...

Det kanske bara är jag men jag tar aldrig samma kombo av kläder två dagar i rad. Byxor kan jag kanske ha 2 dagar i rad men överdel? No way!

// Ytliga Therese