Snuvig snarkning
Har varit lite snuvig i några dagar. Bara så där lite att man precis märker det liksom. J har märkt det desto mer.. Natten till igår övervägde han tydligen att gå och lägga sig på soffan för att jag snarkade. Jag har aldrig hört på maken! Jag snarkar ju inte! Jo, kanske någon gång emellanåt DÅ JAG ÄR LITE SNUVIG OCH SOVER PÅ MAGE!!! Här tjatar han om att jag måste ha förståelse för hans allergi ocha tt man blir trött och konstig av den. Då är det väl inte mycket begärt att han ska tolerera att jag råkar snarka några nätter per år då jag är snuvig? Eller? Det måste ju vara ett jämställt förhållningssätt? Hjälp, nu slog tanken mig, J kanske inte är så jämställld som han verkar? Jag menar om man tittar noga på den här snarkhändelsen, hans reaktion och hans egna små iriiterande egenskaper så är det ju jättetydligt att han utövar ett väldigt starkt förtryck mot mig! Håller ni inte med? Fast just det... Nu kanske jag gick i spinn lite för fort.. Han fick ju sova till slut efter att HAN hade gått upp och hämtat öronproppar till SIG, han anpassade ju sig faktiskt till situationen.. Okej, jag fortsätter vara ihop med honom ett tag till.
//T
//T
Kommentarer
Postat av: Heléne
hihi bra beslur :)
Postat av: Therese
Jepp! Det tycker jag också. Jag är för gammal för att hitta någon ny dessutom. Ska ju gifta mig innan 30 och jag är 26 i sommar så gäller att hålla i :-)
Trackback