If you can't make it, fake it!

Igår stod jag med min lillebror vid Lindome station (Coop-sidan). Vi väntar på att J ska plocka upp oss och vi ska åka till Kungsbacka. Då ser jag på andra sidan vägen en person som jag så starkt känner igen och jag ropar nästan "Hej!". Men jag hinner besinna mig för personen jag ser känner jag  till ansiktet (har ett grymt ansiktsminne) visserligen igen från gymnasietiden men för övrigt har vi bara kommunicerat genom bloggvärlden. Personen var Magdalena. Hon gick över vägen till vår sida och hade sin söta dotter med sig samt vän med barn. Nu undrar ju jag följande: Hur lyder den sociala koden i en sådan här situation? Ska man heja eller framstår man som ett freak då? Eller ska man låtsas som ingenting? Jag försöker hitta svaren hos mig själv men det är ju inte allmängiltigt för alla. För jag hade nämligen tyckt det varit skitkul ifall någon hejade på mig för att de kände igen mig från bloggen. Särskilt kanske ifall det var någon vars blogg jag läser också. Men hur känner ni andra? Och Magdalena, nästa gång jag ser dig där hemmavid våga jag hälsa då?  :-)

//Therese