If you can't make it, fake it!

Är för det mesta ganska lugnt men de senaste gångerna har barnen (och föräldrarna) från hell varit med på samma tåg som jag åkt. Jag har blivit ganska fast i min övertygelse att barn åker man i egen bil med för att inte störa ca 70 stycken andra som åker i samma vagn. Om jag nu någon gång kommer behöva åka tåg med barn så kommer jag att ta de minst populära avgångarna för att störa så lite folk som möjligt. Sen kommer jag också att anta en policy att jag med 3 väskor en skrikande unge och en vagn inte ska gå av tåget först och därmed stoppa upp alla andra. Om ovanstående inte går att genomföra ska jag se till att ungen sover exakt hela tågresan egnom att se till att den är aptrött när vi hoppar på tåget.

Visst jag förstår att alla dessa "barn är en naturlig del av samhället och man kan inte styra dem" blahaet men som förälder måste man ju försöka dämpa symptomen på en hysterisk unge. Tex om en 1,5 åring är gråter helt hysterisk i en full tågvagn och skriker på mamma måste då nödvändigtvis pappa hålla i ungen och försöka trösta henne då hon uppenbarligen vill sitta i mammas knä? Man kanske ska välja andra tillfällen än ett fullsatt tåg att praktisera jämställda föräldraroller?

nu har jag fått ur mig det här också och jag förbehåller mig rätten att göra en "pudel" inom ett par år.
//T